torsdag 10 juli 2008

FÖR 100 ÅR SEDAN

Den 9 juli 1908 föddes min far Olof Bernhard Näsström i Seltjärn Anundsjö Ångermanland.

Hans föräldrar hette Sara och Jakob Näsström

När han var bara några år fick han en chokladkaka i present,men den fick inte ätas upp utan skulle sparas och den finns fortfarande kvar

Han träffade min mamma och dom gifte sig och fick 7 barn,jag är den yngsta

Här sitter jag i min pappas knä,han kallade mig för sin lilla hjälpreda för jag visste alltid vart hans saker var.Han dog alltför tidigt 1965 då jag endast var 9 år gammal men jag ska alltid minnas honom.

11 kommentarer:

Anonym sa...

Fina bilder, jag får nästan en liten tår i ögat.

Cicki sa...

Vad fint du skriver om din pappa. Jag förstår ibland att jag har en enorm tur som har min pappa kvar i behåll. Han var bara 18 när jag föddes och jag tycker fortfarande han är så ung och fin.

Nu vet jag varför jag gillar dig. Du har klyktattarblod i ådrorna.....:-)

Anonym sa...

Fint med sådana gamla och välbehållna bilder. Starkt!
En fråga; Vart finns chokladkakan bevarad idag?

Lena sa...

Cicki,jag kommer alltid att undra hur det hade varit om han hadde fått leva längre,jag fick ju aldrig uppleva honom som vuxen.
Vad är klyktattarblod????

Lena sa...

Tomas,svaret på frågan är att den finns här hemma,men den går nog inte att äta.Kom över så får du se den.

Cicki sa...

En klyktattare är en västernorrlänning. Kommer från tiden när man hade länsbokstav på bilen. Y=Klyka. Jag tror uttrycket kommer från 60-talet när det rådde "krig" mellan raggarna i Sundsvall och Östersund. De från Sundsvall kallades klyktattare och de från Östersunt kallades surjämtar. Jag är inte barnfödd i Sundsvall men växte upp där. Jag har mina barn och mina syskon kvar där. Trots att jag egentligen är upplänning ursprungligen och har pappa kvar i Uppsala så räknar jag mig som västernorrlänning. Det är där jag känner mig hemma även om jag inte bor där numera. Så för mig är "Klyktattare" ett namn jag bär med ära....:-)

Anonym sa...

Vilka fina bilder!
Häftigt att chokladkakan fortfarande finns kvar, samtidigt tycker jag synd om barnet som inte fick äta upp den..
/June på www.junebacken.se

Anonym sa...

Vad fint du har gjort med bilder och text! Han va bra fin som barn våran pappa.
Stora kramen på dej! Monica

Anonym sa...

Min mamma föddes också i juli 1908 och hon ville så gärna bli etthundra år och få telegram från kungen. Men hon orkade inte riktigt i mål utan somnade in när hon var nittionio år och sex månader med alla sina sinnen helt klara. Jag är också hennes minsta barn och min far gick bort när jag var nästan lika liten som du. Jag saknar min mamma oerhört mycket och det var en gåva att få vara med henne hela livet.

Anonym sa...

Jag har en utmaning till dig på min blogg!
/June på www.junebacken.se

Anonym sa...

Tack Lena, för de underbart fina bilderna och texterna till dem. Jag vet hur det är att inte känna sin pappa i vuxen ålder. Jag var 13 när min dog, faktiskt idag är årsdagen av hans dödsdag, 23 aug 1981, ca 7.30 på morgonen.
Kram Ylva